Förr fanns det en plats i den östra delen av västkusten som påminde om stadens baksida.

Där bland båtarna och ler pölarna fanns kanske stadens vackraste plats. Bland betong och bråte brukade vi sitta och fika i vårsolen, sen insåg alla hur   farlig betong kan vara och grävskoporna fick i uppgift att radera vårt minne. Först nu nästan tio år senare bubblar minnena upp.