En dag stod staketen där, vakthunden strök längs staketet och blev riktigt arg när vi närmade oss.

Erics son hade bestämt sig för att vår ögonsten var passé och snart stod grävmaskinerna där. Allt vi kunde göra var att fälla en tår och se på när vårt äventyr blev en grushög. Den dagen svor vi på att vi aldrig mer skulle prata med Eric.

Vila i frid, du underbara vackra.