Förr låg kommunens soptipp här, nu mer är det en plats där de staplar grejer som blivit över. I ett hörn står det upptravade containrar som stinker av brandrök, i ett annat har någon lagrat fler gatstenar än vad som krävs för att göra revolution.

Under vårt sökande efter stadens baksidor har vi många gånger stannat upp och funderat. När man står där och tittar på förödelsen och funderar varför någon lämnat det, någon annan brutit sig in och stulit allt av värde.

En gammal byggnad som de kallade för porslinsfabriken.

En dag stod staketen där, vakthunden strök längs staketet och blev riktigt arg när vi närmade oss.

Efterhand tiden gick och huset blev allt mer bekant, blev det mer och mer graffiti och taggar.

Det var här det började, sökandet efter stadens baksida. Kärleken till huset finns fortfarande kvar trotts att huset sedan länge är borta.

Oskar fick en gång i tiden ge namn åt ett fort.

Förr fanns det en plats på den östra delen av västkusten som påminde om stadens baksida.

Under stadens liv händer det att den får sår och dessa ses ofta som otrevliga saker. Det kan vara delar som självdör eller platser där det på grund av en olycka inte blir som det var tänk.

Stegen upp gungar och slår mot ett av de fyra benen som håller uppe kranen. Det känns lite otryckt, men snart är vi uppe. Väl där är utsikten över hamnen lite bättre än där nere.

En kylig dag i Januari stod vi där på en parkeringsplats vid Mölndalsvägen i Göteborg. En kort bit där ifrån ligger en vacker men nedgången industribyggnad. Där blir det tydligt att om man ska besöka den här platsen och se den som ett äventyr är tiden nu mogen.

Vissa sommardagar önskar man bara att man kunde svalka av sig. En sådan dag försökte vi hitta en lokal pool, det här är vad vi hittade.